▴ ▿ ▴

Dessa dagar efter julafton har varit innehållsrika.

Douglas Lee Poynter och jag. Vi två var gifta en gång i tiden. Men någonstans på vägen slocknade kärleken till honom. Fast efter att ha sett den här bilden får jag nästan återfall.
Kom på mig själv att sakna Mcfly. Resorna, sällskapet, sammanhållningen, den smått fåniga och trallvänliga musiken. Djupt därinne finns det alltid kvar.

// 500 Days of Summer

Hon som jag älskar mest över allt är hemma.


Annars går jag efter mottot Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det är trots allt julafton om 3 dagar, misstänker att ingen har kunnat undgå det.

Lizzy visade en bild på hennes studentmössa i sin blogg. Kom på att jag gör detsamma.

Trettionde maj, det börjar lukta studenten redan nu. Åh! Både på gott och ont.

Var på praktiken, åt världens supergodaste plättar hos farmor med kusin Annis, lånade farmors röda mössa, åkte till ett stall och klappade lena hästmular, pratade med liz i telefonen, kom hem, somnade. sitter här - lyssnar på den här.

Min bästa vän är min storasyster.

När jag borstar tänderna går jag runt samtidigt, blir alldeles för rastlös av att bara stå framför spegeln sådär.

När jag lagar mat blir det något som förväntas se ut som bilden från receptet i kokboken, men resultatet ser oftast mer smaklöst ut.

Jag är rädd för att vara alldeles för ensam, det känns otryggt.

Den värsta känslan är när jag känner mig otillräcklig och inte kan prestera så bra jag vill kunna prestera, och allt blir istället pannkaka.

Den bästa känslan är när man kramar någon man tycker om.

Jag är bäst på att ge komplimanger. Inte för att smöra för någon, utan mest för att det gör en så mycket gladare.

Jag är sämst på att ta egna initiativ till att faktiskt göra de saker som måste göras.

Jag lyssnar på sköna spotifylistor, så det skulle inte vara helt dumt med lite bidrag.

Jag pratar mycket om drömmar och visioner.

Jag tycker om när det är mörkt i mitt rum, för då lyser jordgloben så fint.

Kärlek är något som gör en glad. Eller ledsen. Kanske förvirrad, eller bara dum och blind.

I somras hade jag mina tre bästa månader någonsin.

Sist jag grät var för att jag behövde.

När jag vill tänka så utbyter jag helst mina tankar med någon jag litar på.

När jag bakar så bakar jag bara för att mamma vill ha hjälp eller sällskap.

Just nu tänker jag på att det känns ovärt att ligga här i mina nersmittade sänglakan, när jag hade kunnat vara ute och dansat med mina vänner ikväll istället.

Idag har jag chillat extremt.

Ikväll ska jag dricka kaffe och sträckläsa resterande av Broder Daniel, When we were winning - boken.

Imorgon kommer jag träffa Miranda, så efterlängtat!

Om jag var ett djur skulle jag vara en uggla.

Min mobiltelefon är inte ens min. Men den är rosa, och jag starkt ogillar den.

När jag vaknar på morgonen så är jag nyvaken.

Trots förkylning (känns ungefär som att huvudet är ganska mycket fyllt av snor) så har det varit en riktigt najs dag.

Kan någon skicka en kopia av pojken i videon på posten till mig? Han är så makalöst fin.