Avskalad.
+++
Som ett färgfotografi är jag glansig inuti, några tusendelar Denivit & som ett färgfotografi som nån förstört med flit, är jag svartvit inuti.
Praktik.
Eller nej, jag sitter ju ensam i skolan. Det är så tyst att det ekar mellan väggarna när jag slår på tangenterna. Bildredigering, tidsfördriv.
Bilden är en av de tusen fotografierna från studion i fredags.
F: Maya
M: Jennifer, jag
R: Jag
Min nyckelreplik kom helt av sig själv, något om hur fina ni är.
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Man måste vara en idiot för att kalla sig klok.
Efterbliven.
Vi är stjärnstoft, pulveriserade av en så grym verklighet. Fast jag tror att vi glittrar ändå, vi är så lysande jämfört med alla andra i närheten.
Det finns ingen anledning att behöva förklara någonting. Men jag känner ändå någon viss skyldighet.
Förtillfället verkar de flesta inte förstå, nej verkligen inte alls. Knappt jag själv heller. Abrupt? Oärligt?
Förtillfället verkar de flesta inte förstå, nej verkligen inte alls. Knappt jag själv heller. Abrupt? Oärligt?
Det stämmer inte. Sticker det i ögonen, eller tycks det vara ironiskt?
Huvudsaken är väl trots allt hur hög frekvens mitt hjärta slår i?
Huvudsaken är väl trots allt hur hög frekvens mitt hjärta slår i?
If only you would stop, look and listen you'd be fine, but being deaf and being blind just seems to be the way you spend your time.
Rotade lite i arkivet och hittade underbara bilder på Dunja som vi tagit på skogskyrkogården för sisådär ett och ett halvt år sedan.
Det var på tok för längesedan vi sågs, hon och jag. Åh, vi har bokat upp den 3e april för en mycket efterlängtad konsert.
Såklart jag syftar på Belle and Sebastian.
Livet. [Liksom trollbunden av din charm]
Jag slängde iväg det på marken. Stampade, spottade. Sprang hem och grät. Jag förträngde det.
Men under en lång period låg jag i sängen, blundade hårt och lyssnade alldeles för tokigt mycket på Belle and Sebastian. Förnekade allting.
Saker och ting utanför förvrängdes, där någonstans kom jag på mig själv "varför?". Jag saknade det jag tidigare slängt iväg.
Smög ut för att plocka upp det igen. Helt orört låg det kvar där, sårbar, men vackrare än aldrig förr.
Nu, i hemlighet, ligger det i bröstfickan, närmast hjärtat.
Men under en lång period låg jag i sängen, blundade hårt och lyssnade alldeles för tokigt mycket på Belle and Sebastian. Förnekade allting.
Saker och ting utanför förvrängdes, där någonstans kom jag på mig själv "varför?". Jag saknade det jag tidigare slängt iväg.
Smög ut för att plocka upp det igen. Helt orört låg det kvar där, sårbar, men vackrare än aldrig förr.
Nu, i hemlighet, ligger det i bröstfickan, närmast hjärtat.
Och jag är lycklig över att du finns i mitt liv, igen.
Macarons.
Gjorde macarons i fem olika smaker (smultron, päron, blåbär, persika och valnöt) idag med mamma.
Otroligt tidskrävande, men det är både roligt att göra dom och resultatet är minst sagt dräggel-gott.