▴ ▿ ▴

hur jag än vrider och vänder på dessa besvär så kommer jag ingenstans.

Som att springa på ett rullband, helt utan ett slut.

- Hur ska man någonsin våga öppna sig för någon, någonsin igen?

- Jag presterar så gott jag kan, kan jag ändå åstadkomma mer än så?

- Varför känner jag fortfarande doften från din hud stickandes under näsan?
- Det gör ont, att det finns dom som hänger sig för kärlekens skull, men hur ska man kunna få det ogjort?

- Du som sitter där och vet att du har krossat någons hjärta, har du någonsin själv fått ditt hjärta krackelerat i bitar?

- Känner du ingen som helst ånger, du ynglingen som lurat henne på lyckorus och kärleksförklaringar som skulle kunna produceras till en hel roman?