Man måste genom skam, man måste genom drömmar. Man måste dö några gånger innan man kan leva.
Jag har vaknat nu efter att ha sovit närmare tolv timmar. Häller i mig tranbärsdricka i förhoppning om att kroppen ska sluta känna som i en baksmälla. Vilket den gör, helt fruktansvärt. Vet inte vart jag ska börja. Eller hur jag ska kunna förklara den känslan som befann sig i mig, fastklistrad i kravallstaketet mellan Håkan och Simon.
Ingenting hade kunnat blivit bättre.
Ingenting hade kunnat blivit bättre.
Men ungefär så här var det, jag, Joanna och hennes lillasyster Sara tog en taxi till hovet 04.05. Vi somnade i sovsäckarna.
Kösystemet kaosade, men allting löste sig och blev bra tillslut.
Konserten höll på i cirkus två timmar, Håkan berättade historier och visade bildspel med fotografier från förr.
Det finaste under kvällen var Jag vet vilken dy hon varit i, och Simon Ljungman. Blir glad bara av att titta på honom.
Det roligaste under kvällen var när Vendela gapade efter vatten ett antal gånger, men dryga vakten ignorerade det.
Det suraste under kvällen var att min mobil blev snodd, så ni vet att det inte är någon större idé att ens försöka höra av sig till mig.
Kösystemet kaosade, men allting löste sig och blev bra tillslut.
Konserten höll på i cirkus två timmar, Håkan berättade historier och visade bildspel med fotografier från förr.
Det finaste under kvällen var Jag vet vilken dy hon varit i, och Simon Ljungman. Blir glad bara av att titta på honom.
Det roligaste under kvällen var när Vendela gapade efter vatten ett antal gånger, men dryga vakten ignorerade det.
Det suraste under kvällen var att min mobil blev snodd, så ni vet att det inte är någon större idé att ens försöka höra av sig till mig.
Den här konserten var min tionde och mäktigaste.
mirris sa....
jag vet mcfly. jag skratta lite när jag insåg det. hahahahha
V sa....
....och när håkan kollade in i mina ögon. jag har levt på det denna gråa söndag