▴ ▿ ▴

Lördag kväll, på buss 751 mot centralen. Ett relativt stort sällskap, alla i medelåldern och smått berusade göteborgare sitter vid fyramannasätena, de pratar och skrattar om vartannat. Då, där nere vid paradisgränd, under bron händer det. En av männen tittar på mig, bländar av ett stort leende och säger "Du flickan i rött hår, du är strålande vacker".
Jag kan inte låta bli att småle och bli aningen generad.

Fredag eftermiddag, likaså här på buss 751 men denna gång på väg hem. Jag är trött efter skoldagen och har många tankar i huvudet. Sittplatserna i främre delen är upptagna, vi går bakåt, placerar oss näst längst bak. Framför oss är de dubbla fyramannasätena, inte fullt så upptagna som främre delen av bussen, men ändå blockerade av ungdomar med alldeles för mycket smink och åsikter. Killen plockar upp sin spritt nya Iphone 4, och börjar texta. Han ger en blick till tjejerna med ögonfransar som ser ut att bilda eiffeltornet, visar upp de han skrivit på displayen. Ett, två, tre - samtliga av deras blickar rakt in i min. Båda tjejer utbrister "Men Gud, vad du är elaaaaaaak du ääär"
Jag förstår helt och hållet vad dom menar. Förnärmad, och helt utan att tänka mig för innan så fräser jag något om att dom kanske borde vara lite mer diskreta nästa gång.
Ingen vågar kolla åt mitt håll mer under resterande bussresan, alla sitter i tystnad.