▴ ▿ ▴

håkan, den store poeten som jag är förälskad i.

Bilderna från Bengans i torsdags. Två timmar ute i kylan, köade med fem fina flickor och hunden Sigge i sjömanskostym, tjusigare kunde det inte bli. 

Väl vid mötet så höll sig nerverna i schack, konstigt nog. Tror nog mest det var Håkan själv som lugnade en genom att vara så sönderstressad att han knappt ens hann titta upp mellan de slarviga kråkorna. Eller jo, han sa något så fint som Tack för att du kom, trots den långa väntan i kylan. Det värmer!

(Tack till Linnéa för en hjälpande hand med kameran.)

Snyggt det blev! Dom på Sigge var riktigt söta, trots att hans uppmärksamhet inte var den lättaste att fånga, haha.

Lånar några till min blogg? Puss!

Sweet! Jag snackade med Dan och jag ska låna hem en sån där kamera någon dag också :)

Ja, det är svårt att få till snygga färger när det är underexponerat